Текст песни Sofia Karlsson - Du liv...
0 чел. считают текст песни верным
0 чел. считают текст песни неверным
|
Du liv, vad du ändå är ensamt armt, mot den dröm vi drömde om dig! Och dock ha vi älskande ärligt och varmt sått rosor vid villande stig. Sått rosor, sått med vår bäste vän, att vattnas av dalarnas dagg - men gingo en höstdag den vägen igen och blödde av nässlor och tagg. Du liv, vad du ändå är ensamt långt, när du växer i skuggans ljus! När knopparna torka och hava det trångt bland kullar av sollöst grus. Du sjunger oss sånger att sorg är kort, låtsar trösta när sol går ner - men hav dina visors buller bort, jag orkar ej höra dem mer! Här somnar en man från sitt eget ve, här slutar ett djur sin strid - du liv, det var allt du hade att ge och detta är dödens frid. Смотрите также:
Все тексты Sofia Karlsson >>> |
|
You life, what you are still alone armt ,
towards the dream we dreamed of you !
And yet we have loving honest and warm
planted roses at the boundless path .
Sowed roses , planted with our best friend ,
that watered valleys of dew -
but went on an autumn day on the road again
and bled by nettles and thorn .
You life, what you're there alone the way,
as you grow in the shadow of light !
When the buds are dry and have it crowded
among the hills of sollöst gravel.
You sing us songs that grief is short,
pretends to console when the sun goes down -
but the sea your visors noise removal ,
I can not hear them more!
Here falls asleep a man from his own woes,
This ends an animal his battle -
you life , that was all you had to give
and this death is peace.
